Koh Lanta, Thailand, en plats av många i världen, men vilken plats!

Det måste ju vara något alldeles speciellt när man återvänder till en plats år efter år och inte har en tanke på att inte göra det. Min plats är den underbara ön Koh Lanta i Thailand. Och nu är jag här igen! Jag tror att jag räknade till att det var min elfte resa hit sedan 2006. Jag har tidigare försökt sätta ord på VAD det är som är så fantastiskt....men det går inte, då blir det nästan lite patetiskt och även klyschigt, så jag avstår. Det räcker med att det är så för mig.

Under mina två veckor som redan har raderats ut i universums tidsspektra har det hänt en hel del, men samtidigt egentligen ingenting. Man är, man iakttar....man njuter, man låter dagarna hända. Det är så skönt när dagarna oftast får forma sig själva. Jag lär mig också en hel del, och det är bra. Jag tänker lära mig saker och bli vis av erfarenheter resten av mitt liv. Risken borde då vara mindre för att livet ska bli statiskt. Och jag tar som sagt heller ingenting för givet.

Vad har jag lärt mig hittills på dessa två veckor..? Att man inte ska ta ett boende innan man sett det t.ex! Det trodde jag nog att jag visste, men tydligen var det inte så! Hade bokat ett billigt rum hos en engelsman som jag känt lite ytligt i ett par år. Han hade till denna säsong ett ställe som han hyrde ut rum i till ett bra pris. Och eftersom det är lågbudget för mig som gäller i nästan fem månader så slog jag till. Genom cybervärlden kom vi överens om en månad. Alltid skönt att veta var man ska bo när man kommer fram. Så efter ett dygns resa från dörr till dörr var jag ganska trött när jag till slut åkte över med sista färjan och kunde andas Lantaluft.

Dåligt omen redan då....det regnade....inget kul. Första anblicken.....hmmm...jaha, ska jag bo här? och då hade jag inte ens gått in, men utsidan säger ju ingenting om insidan. Hoppsan...ett rum, ganska stort, en säng (madrass på golvet), i mitt rum en enkel thaitoalett inbyggd i ett hörn. Ja va fan....är ju i Thailand, tänkte jag. Men.....alltid, alltid gå på första känslan....kollade mig omkring, hmmm, alltså han bor i rummet intill...och hans rum har ingen toalett. Så jag frågade lite försynt om vi skulle dela toalett och dusch...i MITT rum. Javisst! Satan, det här vill jag inte! Och så mycket kände jag honom inte så jag kunde känna att vi var nära vänner, och känna mig trygg i det. Så efter ca en halvtimma sa jag; du, jag vill inte att du tar illa upp, men jag måste bo lite mer privat. Och det enda jag ville just då var att sova, jag var så trött efter resan som jag knappast inte sovit något på. Det var mörkt och ganska sent. Vi gick ut och käkade och jag träffade några vänner...och i mitt huvud snurrade bara "hur fan ska jag ta mig ur detta". Så fick jag tala mig själv till rätta att allt var lugnt...sov på saken så blir allt bra! Ha! Sova gick inte! Världens största jävla råttor i rummet...och innan jag förstod att det var just råttor. De var minst tjugo cm långa, feta och äckliga. Nu är jag inte ett dugg rädd för råttor, men det var väldigt obehagligt att de var inne och klättrade i rummet, tassade över golvet, kom fram till madrassängen...släpade saker ur min väska som jag min idiot hade öppnat innan jag visste att det fanns enorma råttor där. Jag småslumrade väl till ibland, men vaknade just av dessa (just då) äckliga djur. Så den mesta tiden den natten satt jag ihopkrupen i sängen, påklädd, inte visste jag om hyresvärden var hemma heller, och huset var mest omgärdat av tätt buskage och djungel. Ibland gick jag ut och ställde mig utanför....och då började jag tänka på ormar. jag väntade på soluppgången och att människor skulle börja vakna. Klockan sex hade jag packat ihop allt i mina väskor, skrämt iväg några råttbestar och tagit beslutet att dra illa kvickt. Fick tag i en kompis som bor en strand längre bort som jag fick hysa in mig hos. Tog en tuktuk.....och jag lovar att den nyvunna friheten jag kände då var obeskrivbar! Men klart att jag skrattar åt detta nu :) Nu bor jag på ett mysigt litet ställe....rena rama lyxen faktiskt....7000 bath/månad.

Jag har också lärt mig att inte äta jordnötter i sängen, eller något annat heller för den delen. Jag undrar om de pyttesmå myrorna är specialutbildade? Och jäklar vad de kan bitas...inte kul att vakna mitt i natten av det, man får börja vädra och rista lakan. De kommer från ingenstans och går i långa parader....kul att se :)

Jag har lärt mig lite nya thailändska ord....bra att kunna!

Ja annars är det strandhäng, lite barhäng, sol, bad, moppeturer, inköp av billig och god frukt på marknaden. Köpte en stor papaya för 40 bath...mer än ett kilo. Mango, lime, frukter som jag inte kan namnet på, paleo, världens mista clementiner som bedårar smaklökarna.

Har varit på en båttur med en kompis från Tyskland som jag träffade här för några år sedan. Det är också underbart med Koh Lanta, man träffar så många som gör som jag, åker tillbaka varje år. Så mina vänner är utspridda över världen, och sedan möts vi här. Alla thailändare som jag lärt känna under årens lopp....vilka människor det är. Kan man gradera vänlighet? I så fall får de högsta rangen av det.

Mina dagar är enkla och lätta. Vill inte byta med någon, mitt liv är precis som det ska vara.

Jag har hemma i Sverige utbildat mig till yogalärare....och har privatlektioner nu, och ska börja med egna klasser. Har en thaivän som har en strandrestaurang med tillhörande utrymme för yoga...så jag ska vara där. Vet inte än hur mycket...har ju semester ;) Men det är kul! Jobbar på med min healing också.....thailändarna blir som galna när de upptäcker energin från mina händer....och ja, det är också fantastiskt. Men allt är energi, och att hjälpa folk med problem känns extra bra. Jag vet vad jag är kapabel till....magic or not....det är som det är! Och alla som fått känna på vet också, och det är många!

Så är dagarna för mig just nu.

Och så undrar jag över en sak; var i universum ligger norr? I förhållande till vad kan man säga att Sverige ligger i norr....? Finns uppoch ner i universum...?

Lev livet väl...glöm inte bort att det inte finns något annat än NU!

So long...until next time...whenever it is....

18 Jan 2015