Små samlade tankar i stora världen....

Att ha en blogg och inte skriva på den är ju inte särskilt bra....har inget att skylla på förutom att livet som händer är viktigare. Men nu vill jag dela med mig lite av hur livet kan se ut...om man vill....om man vågar låta det hända utan en massa planeringar...på det sätt som jag tycker är det bästa för mig!

 

Nu har det nästan gått drygt månader sedan jag kom till Thailand i början av januari, tre händelserika månader som jag inte ens hade några förväntningar på. Jag visste ju att det skulle hända saker, men inte vad eller på vilket sätt.....

 

Om jag ska försöka sammanfatta mina månader här hittills...(glad att jag fortfarande har drygt en månad kvar!) i två ord så blir det ”magiska möten”. Jag har träffat så många människor på så många olika sätt, och varje möte har haft sin lilla (eller stora) betydelse. Det finns en anledning till varför man möter just den specifika människan. Antingen för att jag har något att lära mig, eller för att jag har något att lära ut....eller för att mötet i sig är lärofullt för båda parter. Mötena har ofta lett mig till något jag har behövt, och väldigt ofta har jag varit den som dessa personer har behövt just då. Att lära sig är att utvecklas och få insikter. Det finns ett gott hjärta hos alla även om man ibland kan tro att själva djävulen sitter framför dig. Man vet aldrig vad någon har med sig i sitt bagage....det som har format dem till den de är idag. Att sitta med en människa du inte ens visste existerade fem minuter tidigare...få lyssna och ta del av livshändelser...att plötsligt få vara en del i deras liv....veta att man själv blivit en del av deras fortsatta liv, det är fantastiskt inspirerande! Och att också på så sätt knyta nya vänskapsband är fascinerande. Jag vet att man kan få nya vänner hela livet...man kanske inte ens har träffat sin allra bästa vän än! Ett starkt vänskapsband behöver inte alls vara knutet för längesedan.....! Vi är sociala varelser som behöver kommunicera och interagera med varandra. Det är då vi växer inombords, det är då vi kan förstå lite mer av oss själva...och andra....och livet. Att sitta ensam med sina tankar leder inte till någon utveckling förrän man delar dem...antingen i tal eller skrift.

 

Som yogalärare har jag mött flera nybörjare som för första gången testat på...och blivit så pass intresserade att de redan innan de lämnat Koh Lanta har kollat upp yogaställen att fortsätta på när de kommer hem. Att veta att man är en inspirationskälla i det ändamålet känns riktigt bra. Yoga är verkligen för alla! Det är en holistisk sak där andning, meditation, rörelser och avslappning har lika stor betydelse för att förstå själva grejen. Jag har haft grupper där förkunskaperna har varierat ganska stort, men det spelar ingen roll, yoga är individuell, ingen tävling, bara fokus på och i sig själv. Jag har också haft privatlektioner för personer som har behövt specifik hjälp och träning, det är nästan det roligaste...nej, allt är lika roligt! Så det är ett mycket bra jobb att ha när man reser....man har ju liksom själva jobbet med sig hela tiden!

 

Och så har jag ju mina händer.....mina verktyg....för att jobba...hela världen är min arena om jag så vill. Kanske blir det så...eller halva...jag är min egen arbetsplats. Kan det bli mycket bättre? Nej, verkligen inte. När jag åkte hit i januari hade jag ganska mycket på känn om vad som skulle hända...och det mesta har hänt och kommer att hända, det vet jag, för det känns så, jag tvekar inte på någon punkt. Jag har lärt mig nu att verkligen känna efter intuitivt och lita på den känslan. Min healing har tagit mig ganska långt just p.g.a det intuitiva i själva arbetet. Blicken man får precis efter en avslutad healing är obetalbar....ungefär som; Vem ÄR du egentligen...Vad GÖR du? Mitt svar tillbaka är en blick av förståelse och....förståelse. (jag kan inte förklara hur det funkar, men jag förstår hur det funkar!)

 

Under den här tiden har jag spenderat tre veckor i Indonesien, främst på Bali och på en underbar liten ö som heter Gili Air. Jag bokade bara en biljett, hade funderat på några platser jag ville besöka och träffade många intressanta människor som kom i min väg. I Ubud vandrade jag längs huvudvägen några minuter tills jag såg en mysig liten gränd med en skylt: Homestay! Jag gick in och där uppenbarade sig en liten grönskande innergård med ett privat litet hinduistiskt tempel. En väldigt liten gammal dam kom fram och undrade om jag ville ha ett rum...ja tack, det ville jag ju. Och det visade sig vara ett bra val. Ett fint rum på andra våningen med utsikt över trädgården, trapphallen och väggarna var dekorerade med balinesisk konst från olika konstnärer. För en kostnad på 150 000 rupia per natt ingick också frukost. I svenska pengar är det ca 90 kr. Där stannade jag i nästan en vecka, blev vän med familjen som verkligen tog hand om mig på bästa sätt. Ubud är ett kulturcentrum med en artistisk och estetisk fin ådra. Jag hittade ett ställe där jag var på morgonyoga kl sex....mannen i familjen körde mig dit mot en billig peng. Eftersom jag alltid har en längtan till havet så var det naturligt för mig att snart åka vidare. Ubud ligger en bit in på Bali.

 

Så resan gick mot nordost, några timmar i en minibuss...till Amed. Där är stranden svart för där finns det en stor vulkan...Och jag kunde se havet igen! Lycka! Första kvällen tog jag en promenad, såg en skylt om yoga....gick in, och vips var det en man som kom fram till mig och sa: - Du har energin, jag känner det. Vårt samtal slutade ca tre timmar senare. Då hade han berättat om mitt liv utan att jag avslöjat något. Han berättade också att min spirituella lärare finns uppe i bergen. -Var då? frågade jag väldigt nyfiket... -I vilket land? Han svarade bara: -You will find out..... Nu kommer det roliga! På planet ett par veckor senare fick jag två trevliga grannar i sätena bredvid....två schamaner, en från Syd-Amerika och en från Tyskland, som har ett healingcenter uppe i bergen i norra Thailand....de bjöd mig dit...det blir spännande!

 

På underbara Gili Air träffade jag också intressanta personer. Samma sak hände igen.....när jag tog en man i hand och hälsade ropade han direkt något till sin fru. Och alla runt omkring verkade bli nyfikna på mig. Jag frågade vad han hade sagt. -Att du har kraften, sa han. Jag känner det i din hand, han höll fortfarande min hand i sin. Så den kvällen hade jag en kö på ca tio personer som ville ha healing. Det fick de förstås! Och ja....det hände saker! Jag blev som en i familjen, de lagade mat, bjöd in mig i deras enkelhet och vi åt ris, kyckling och fisk sittandes på golvet ätandes med fingrarna. Inte min starka sida att få till riset.....Många samtal, skratt och annat kul hann vi med under drygt en veckas tid. De kallade mig t.o.m Guru, herreguuud, det är ju bara jag! Så om jag vill har jag både jobb och hus i Indonesien...och all hjälp som kan behövas. Det tål att tänkas på! Gili Air är en av de bästa platserna jag någonsin har varit på. Jag simmade med sköldpaddor, såg delfiner, fick massage av en blind man, mediterade i soluppgång, och mötte riktigt fina människor!

 

Så nu stundar snart en flygresa till norra delarna av Thailand...upp till bergen. Jag vet att det blir ett äventyr! Hittills har 2015 nog varit ett av de allra bästa åren på mycket länge. Och då har inte ens första halvan gått...Jag känner på mig att återstående del av året kommer att bli magisk....jag känner det i magen! Det bästa har inte hänt än. Som jag alltid säger till mina healingklienter innan jag börjar sessionen; Ha inga förväntningar, men var förväntansfull!

Tjo hopp!

 

17 Apr 2015