Denna dagen ett liv! En sån här kväll känner man livet i sig!

Vilken dag! Jag vaknade på morgonen och kände att idag är jag stark! Det var min sista dag på skolan efter dryga tre år...med vemod i hjärtat gick jag ändå iväg med någon form av glädje av att det äntligen var dags...dags att börja mitt nya liv som jag bestämde mig för den dagen jag sa upp mig på mitt jobb. Min dag på jobbet blev i det närmaste perfekt, jag kunde säga hejdå med en styrka och övertygelse om att jag gjort rätt val! För några år sedan bestämde jag mig för att om jag någon gång hamnar i ett ekorrhjul där saker och ting tar mer av mitt liv än det ger, ja då ska jag ändra på det! Jag är så glad att jag nu har följt mitt hjärta...vad som komma skall får utkristallisera sig, jag är inte orolig, jag har gjort mitt val och det kommer att bli bra!

 

Under kvällen när jag är var på stan och åt middag med en av mina älskade söner ringde min pappa...första reaktionen var; vad har hänt? Men jag fick veta att mamma nu hade sagt sina första ord efter att Mr Stroke tog henne i sitt våld för tre veckor sedan. Den lycka jag kände går inte att beskriva...jag räckte över telefonen till min son....sedan satt vi bara där och fällde lyckotårar tillsammans! Jag är så glad att jag fick dela den stunden med honom. Det var fantastiskt! Mamma hade svarat med sitt för-och efternamn på frågan vad hon heter, sedan frågade de vad hennes man heter: Lennart! Klockrent, utan några svårigheter eller tveksamheter i talet, uttalet var perfekt! Jag är ju glad för att hon inte svarade Bertil eller nåt annat skumt :) Ha ha! Jag ger mig fan på att hon har tränat på talet på nätterna när ingen har hört...sedan ville hon leverera när det lät som det skulle! :)

 

Nu ser jag fram emot att träffa min lilla mamma!!

 

10 Dec 2012