Jag har all tid i världen.....eller...jag har inte tid....

....vi har ALLTID tid...all tid...alltid....egentligen, tid är det enda vi har väldigt mycket av och hela tiden, det måste vara så!

 

Anledningen till att jag tar upp tids-temat idag är att jag funderar på hur min mamma upplever tiden...om hon nu gör det...att ligga i en sjuksäng helt utlämnad till omvärlden borde göra att tiden helt plötsligt känns oändlig, eller så känns den inte alls! Kan tankar vara tid? Att minnas tillbaka i tiden, det som vi säger är gamla minnen, kan ju bara vara ett minne om man lägger in en tidsaspekt....eller? Ja, jag vet, ibland vrider och vänder jag alldeles för mycket på det mesta....men jag har tid, så då gör jag det :) Och jag försöker verkligen att välja vad jag vill fylla min tid med, och ibland, som nu, när jag fyller min tid med att finnas till för mina föräldrar, försöker jag att sprida glädje och förhoppning och ge av all min tid....det var inget jag någonsin hade kunnat planera, och glad för det är jag. Det här med gamla minnen; igår tog jag en promenad på min gamla födelseort, jag drogs till min farmors hus, hon dog 1985, men då, när jag stannade till utanför huset och mindes allt jag gjort där som barn, då kan jag säga att tiden stod helt stilla.....ja den kom t.o.m tillbaka som jag upplevde den då. Jag såg farmor och farfar sitta i hammocken....Och all tid som har gått fram tills nu...hur fan funkar det?

Det finns så många talesätt som handlar om tiden, "tiden läker alla sår", är ett exempel....Jag tror inte att det är så..jag tror att det som avgör är hur länge vi väljer att behålla det öppna såret...minnet kan man bära med sig positivt eller negativt, men man har ju fortfarande valet...du har valet i allt.

  

Att uppleva att man har tid eller inte beror kanske på ens egna värderingar. Många människor har inte tid med någonting, de har inte tid att umgås, de har inte tid att ringa, de har inte tid att ta hand om sig själva, de har inte tid att hinna med att leva! Men det kan ju inte stämma, alla människor har precis lika mycket tid att förvalta, sin egen livstid. Vad som uttrycks i tidsnöd handlar inte om själva tiden, det handlar om att göra sina prioriteringar som i sin tur gör att människor inte upplever sin tid....så kanske det kan vara?

 

Jag skrev i ett tidigare inlägg att tid kanske inte finns....så kan det vara, för man blir ju inte medveten om tiden förrän man upplever en tidsbrist, att man inte hinner. Ja det är klart, om man upplever att tiden går väldigt sakta, då är det oftast för att man väntar på något, man vill, men kan inte påverka tiden. Då kan man ju säga att man inte har tid att vänta.....ja så är det nog för många. Jag är numera god vän med tiden, den bara finns där (om den nu finns). Att vänta på en buss eller stå i långa köer är inget jag gör något väsen av, det HJÄLPER ju inte att irritera sig, eller att titta på klockan, det är mycket roligare och enklare att stå där och titta sig omkring, kanske prata med någon, kanske fundera på något, ja vad som helst är bättre än att sätta igång stresstankarna. 

 

Jag kan vara hemma och inne en hel dag utan att vara medveten om tiden, rätt som det är så är det kväll! Jag behöver inte ens ha gjort något speciellt roligt (sånt där som gör att man upplever tiden gå snabbt), men det är något jag har både lärt mig och medvetet valt efter min tid när jag bodde i Thailand. Där ÄR man tiden...man lever tiden....man äger sin tid...och tiden försvinner. Där följer man solen mycket mer....

Så om du tänker efter, visst har du väl tid? Att vara närvarande i nuet är att uppleva tid....så tror jag tra la la :) Och när man är närvarande i nuet så kan man fokusera och glädjas åt det lilla, man kan välja....allt det jobbiga och sorgliga finns kvar ändå, men man behöver ju inte välja att fokusera på det. Nu under tiden jag har skrivit detta så har min mamma fått många tankar genom att jag valt att fokusera positivt och vara närvarande i nuet.....

 

Jag lever i den vertikala tiden!

 

27 Nov 2012