Lite nostalgi utan att vara nostalgisk.

Vad är egentligen nostalgi? Och vad innebär det att vara nostalgisk? Att jag ställer mig dessa frågor nu beror på att jag sedan en tid är tillbaka i mitt barndomshem, det hem jag lämnade som en (då) i mitt tycke väldigt vuxen 18-åring. Inte konstigt att mamma stod o grät när flyttlasset gick :) Är det nostalgi....är jag nostalgisk....? Ja...och nej.....

 

Förr i tiden, ja för så långt tillbaka som på 1600 och 1700-talen ansågs det vara en dödlig sjukdom! Det var då en medicinsk diagnostisk term för "sjuklig hemlängtan". Det var främst unga soldater som låg i strid långt hemifrån i amerikanska inbördeskriget som fick diagnosen "nostalgi". Så här skriver 1700-talsläkaren om sina patienter:

"De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan..." (källa: Wikipedia) Hujedamej säger jag då....

 

Idag är ordets betydelse (enligt samma källa):

Nostalgi (grekiska nostos, hem, och algos, sjuka) betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.


Det finns också en liten förklaring till hur ordets betydelse har förändrats till hur vi idag ser på det:

"En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där.[källa behövs] Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag." (källa: Wikipedia)

 

Hur många minns det här TV-programmet? DET är nostalgi för mig....att återigen bli påmind om något som man glömt, påmind genom något av våra sinnen. Det kan lika gärna vara en doft, som man inte känt på många år, som en låt från 70-talet eller en smak som påminner om något....allt detta väcker slumrande minnen till  liv, och då menar jag goda minnen, för nostalgi är för mig ett positivt laddat ord. Men jag kan inte påstå att jag är nostalgisk för det, det ordet har för mig mer betydelsen av att "längta tillbaka, vilja ha tillbaka, se för mycket tillbaka, det var bättre förr" än att bara göra det enkla och konstatera känslan av nostalgi för något...och sedan släppa det med en go känsla i minne o kropp :)

 

Jag stod i köket igår där jag bodde i min barndom, då fick jag några nostalgi-kickar, som när jag hittade en "urgammal" tallrik som en gång var min favorit att äta filmjölken med ingefära i.....då vällde helt plötsligt frukoststunder upp i huvudet....och sen fortsatte tankarna att spinna iväg :) Eller som när jag fick fatt i den gamla bunken som jag alltid gjorde negerbollar i...det hette negerbollar då, så jag säger väl det :) Då kom jag plötsligt ihåg att jag nästan alltid bakade, bullar, kakor och bröd....jag åkte t.o.m hem till en del och bakade på beställning! Nu bakar jag i princip aldrig....

 

Hittade tyvärr ingen bild med filmjölk, men förpackningen såg likadan ut, blå och vit, och den var jävligt svår att hälla ur!

 

När jag är "hemma" sover jag i mitt gamla flickrum, tapeterna är kvar, asfula grönmönstrade som jag själv valt ut....jag har aldrig gillat grönt vad jag kan minnas...? Och så kommer jag förstås ihåg min idolbild på väggen över sängen (sitter inte kvar!)....vem var det.....jo självaste Manolito, oj vad kär jag var i honom, älskade att se High Chaparal! Ett tag satt även en bild uppe på David Cassisdy...alla andra tjejer var sålda på Donny Osmond, så då skulle ju inte jag vara det, ha ha! Och när jag öppnar garderobsdörren minns jag en annan sak som vi gjorde ibland när föräldrarna inte var hemma...i alla rum fanns det uttag till centraldammsugare, man fick dra ur en propp längst in i garderoben...och sen kunde vi prata med varandra genom rör som på nåt sätt funkade som dammets bana i huset.....fy fasen vad äckligt när jag tänker på det nu...ha ha :)

Manolito...Manolito....tror det var Lill-Babs som sjöng en låt med samma titel....

 

Kul att minnas lite, jag lider definitivt inte av sjukdomen nostalgi....jag är inte heller nostalgisk :) Jag tar med mig det som är värt att minnas och som ger mig en varm känsla....så lite nostalgi får jag ju uppleva!

 

 http://intressant.se/intressant 

8 Jan 2013