Min årskrönika för 2012

Ur ett linjärt tidsperspektiv kan jag väl säga att året gick från dur till moll....det började i solens glans och slutar i en solförmörkelse, men eftersom jag vägrar att nedslås, och för att jag vet att solen skiner igen, och för min ganska nyvunna förmåga att förlita mig på acceptans av det jag inte kan rå på så vill jag summera: "året som gav mig glädje och sorg.....sorgen finns där men glädjen måste också få behålla sin plats".

Ett liv utan sorg är som en målning utan skuggor. (Frank Crane)

Jag brukar försöka att inte se tillbaka för mycket av den anledningen att det som varit gott och glädjefyllt fyller min bägare och leder till mer positiva händelser framöver av sig självt, även om jag inte tänker på det, medan det som varit negativt snabbt tömmer den bägaren igen, tankemässigt, och det blir dränerande för kommande händelser. Så....med facit i hand hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat gissa hur mitt år skulle bli....och om du tänker efter så hade nog inte du det heller....eller? I år gör jag ett undantag, jag ser tillbaka!

 

 

Mitt år började som vanligt i Thailand, detta underbara magiska land! Landet som till stor del har påverkat mig till att vara den jag är, att se det jag ser och som fått mig att göra de val som jag gör. Där finns människorna som bjuder på allt fast de inget har, där finns solen som gör både själen och kroppen varm, där upphör tiden att vara tid, där finns upplevelserna runt hörnet, där finns den totala avsaknaden av materiella saker.....Något av det bästa som finns i livet är att vakna i en bungalow på stranden, veta att en ny oplanerad dag väntar på att levas, äta en frukost med endast havet som åskådare, ta sig ett dopp och kanske en morgonpromenad på stranden, plocka några fina snäckor förstrött och veta att även nästa dag kan se ut så om man vill. Man äter alla måltider på restaurang och njuter av varje tugga, det kostar heller inte många kronor....Ibland är det största problemet vilken restaurang man ska välja! Kanske snorklar man lite, tar en fisketur...eller en timmas massage på stranden...eller tar en tur på moppen. Det enda som behövs i klädväg är egentligen en sarong...bikini....och ett par flip-flop.... Att varje år träffa vännerna igen, både thailändare och återkommande människor från olika länder, det är en ynnest! Jag känner mig så lyckligt lottad som får uppleva allt detta. Och solnedgångarna......oj, oj, oj.... Nu är det ett år sedan sist.....jag får mail och bilder från vänner som väntar på mig, jag hoppas att jag snart är där igen. Pusslet som skapar mig blir inte riktigt helt annars......

 

Ja, sedan var det dags att jobba lite, och mitt jobb just denna tid var helt ok, jag bör nog säga riktigt bra förresten. Men tankarna på att förändra något fanns där redan då....och när jag har börjat formulera något har jag svårt att sluta....det blir som en process från hjärtat som måste mogna fram, och när den är mogen får man skörda! När man jobbar som lärare, som jag, delar man in året efter (de för många avundsvärda) loven. Alltid lika efterlängtade och välbehövda! Eftersom jag inte använder mig av privat almanacka eller agenda i någon form får jag förlita mig till minnet. Och mitt minne säger mig ingenting om sportlovet (hade jag gjort en resa hade jag kommit ihåg!), i min jobbalmanacka står bara skrivet SPORTLOV över hela vecka 7. Troligen njöt jag bara av ledigheten och hälsade säkert på mina föräldrar i Småland.

 

 

  

 

Återigen jobba, sova, jobba, sova....så jävla roligt liv människorna har....så lite mer jobba, sova, jobba, sova...

 

Och sedan var det dags för LOV igen...påsklovet:) Då gjorde jag en resa, så DET minns jag. Jag flög över till norra England och hälsade på en kompis där, närmare bestämt i trakterna Manchester och norrut. Det var ett jättevackert landskap, men vädret var skit! Det var riktigt kallt för årstiden, trots det så gick folk omkring som det verkade i vår/sommarkläder, det var helt sjukt...det var alltså max tio-tolv grader! Min kompis förklarade det med att folk är inte kloka här...! Ha ha, jaha, och jag kunde ju bara hålla med. Vi var ute och cyklade vid kusten, vi åkte till Lake District och vandrade bland berg i hagelskurar. Det såg ut precis som det gör i de engelska TV-serierna med kullar, dalar och en massa får överallt. Jag hade inte blivit förvånad om kommissarie Dalglish hade dykt upp på en kulle. Vi åkte tåg i norra delarna en hel dag där utsikten var enorm, jag fick se  mycket gamla akvedukter och härliga milsvida vyer. Vi tog ett stopp längst upp vid gränsen till Skottland. En härlig vecka med en av mina många vänner jag fått i Thailand.

Återigen jobba, sova, jobba, sova....så jävla roligt liv människorna har....så lite mer jobba, sova, jobba, sova...men det var säkert nån liten partysväng inlagd när jag orkade! April, maj...juni är lika med skolavslutning och SOMMARLOV! Just det, firade med midsommar med några vänner, trevligt :) Sedan var det dags för det jag längtade till...Grekland, Rhodos i tre veckor! En av mina bästa somrar på länge....träffade gamla vänner och fick även nya (det kan du läsa mer om på min sida som heter "möten"), underbar tid på Rhodos och några andra småöar jag besökte. En tid för total avkoppling från svenskt skitväder och inte ett enda måste. Jag åkte lokalbussen till små stränder som jag blivit rekommenderad, gick till små fina restauranger, träffade otroligt trevliga människor överallt. Nu blev det så att jag inte ville åka hem till regnet, kunde inte komma på en enda anledning att åka hem...så jag köpte ny biljett och stannade i nästan sex veckor! Det var en sån frihetskänsla! Och självklart så jobbade processen i mitt huvud...."jag vill förändra"....Jag var där så länge och väldigt många började känna igen mig, så de undrade var jag jobbade. Och så gjorde det ju inte saken sämre att jag bodde mitt i gamla stan på ett underbart litet pensionat!  Och all denna gästvänlighet jag möttes av överallt....Thailand är nr ett i mitt hjärta, men Grekland intar nästan samma höga position! Vilken sommar! Var bara hemma några dagar innan jobbet åter skulle börja.

 

"Ju mindre rutin desto mer liv"

 

Och så blev det augusti med vemodet som det alltid för med sig...det går mot höst..och vinter...mörkare och kallare, mörkare och kallare....Jag tror aldrig att jag kommer att se en tjusning med det. Det KAN inte ha varit meningen att denna del av jorden skulle befolkas, någonstans begicks ett stort misstag...det är vad jag tror! Och jag har heller aldrig känt mig riktigt hemma om jag ska vara ärlig. Men jag vet vad acceptans är..annars får man förändra det som går att förändra, och jag åker ju härifrån så fort jag har möjlighet till det. Så jag gnäller inte..bara konstaterar :)

 

I augusti för femtio år sedan kom lilla jag till världen. Några dagar efter att jag börjat jobba blev jag därför bjuden till Sardinien av mina båda älskade söner med flickvänner...vi hade några härliga dagar tillsammans. Det betydde jättemycket för mig! Jag hade aldrig varit i Italien, men denna resa gjorde att jag absolut vill tillbaka och utforska mer. Fantastisk mat, vi hyrde bil och åkte runt....även om solen höll sig gömd så fylldes dagarna med värme :) Tack!! (men jag har fortfarande svårt att inse att jag har fyllt femtio..det tar t.o.m emot att skriva det :) Men..jag veeeet! Och vart fan tog dessa år vägen??

 

Inför höstterminen var det stora förändringar på mitt jobb, förändringar som inte var till det bättre för dem det gällde. Jag bestämde mig för att ge allt en chans, inte måla fan på väggen, och för att gå in i detta med liv, lust och en jävligt stor portion optimism! Det gjorde jag...jobba, jobba, ge allt....sova....jobba, jobba...fullt ös, medvetslös...var fanns ljuset i denna mörka tunnel...jobba, sova, jobba, sova...så när jag insåg att jobbet tog väldigt mycket mer än det gav var det inte så svårt att låta den där processen som nu mognat kliva fram, jag sa upp mig! Rakt upp och ned, bara så där....och vilken lättnad när jag kom hem och insåg vad jag precis gjort....jag började städa! Jag var så glad över att jag lyssnat på det som grodde inom mig...mitt liv är mitt ansvar! Så mina tankar framåt var att åka till Thailand i några månader och BARA VARA...jag är ganska bra på det! Inget annat skulle få komma i vägen....jobb? Nej, först skulle jag ta reda på vad jag VERKLIGEN ville göra....först som sagt bara leva...

 

"De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ytterligare ett nytt på banken"

 


Men, detta lilla ord som många gånger förhindrar, så kom den obarmhärtige Mr Stroke och förstörde livet för min mamma...en dag i november....så utan tvekan ger jag nu min hjälp, mitt stöd och all min kärlek till båda mina föräldrar, vad är väl tre månader i Thailand just nu, ingenting! Min mamma gör små små framsteg, men hennes liv är ju något helt annat...jag hoppas av hela mitt hjärta att allt kommer att bli bra för dem båda, under tiden kan jag bara göra det jag kan....Tankens kraft är underskattad, så om du just nu vill göra mig en tjänst så sänder du styrka till min mamma...tack, jag uppskattar det!!!!!

 

Mina senaste veckor har jag väldigt dåligt tidsperspektiv på....dagarna går, jag tar en dag i taget. Jag har haft en härlig jul med nära o kära...några dagar kvar av detta året....När jag ser tillbaka på vad jag nu har skrivit och tittat in i minnet så förstår jag att jobbet inte är det viktiga i mitt liv, resorna förgyller, möten med människor bidrar med mycket. Jag har inte skrivit om min familj, men främst i livet kommer ju självklart den! Utan tvekan! De berikar ju mitt hjärta varje dag :) Jag har heller inte skrivit om mina vänner, men de har också en väldigt stor betydelse. Jag är även glad för att jag under året fått nya vänner...en vän för livet kan man möta när som helst! 2013 vet jag ingenting om....jag ska känna efter, jag ska leva, jag ska göra det jag vill....så får vi väl se vad jag gör och var jag hamnar! Låter bra för mig...låter det bra för dig?

 

Har jag lärt mig nåt under året då?

Jaa, att ännu mer inte ta något för givet!

Att världen inte är vad du tror.

Att jag har ett ansvar för mig....och att jag inte har några begränsningar...inte i tanken i alla fall, och tankens kraft är oändlig :)

Att äta sund och hälsoriktig mat för den processade är full av skit!

Att hela läkemedelsindustrin är ett enda stort gissel som går ut på makt och pengar.

Att pengar bara är pengar...alltså utan värde.

Att själv ta reda på det du verkligen vill veta något om.

Att följa hjärtat och gå på känslan av att göra det jag vill.

Att ha acceptans och släppa taget i det jag inte rår på.

Att lyssna...inte bara på andra utan också (främst) på mig själv....jag är ju huvudpersonen i MITT liv!

 

"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag tralala." (Astrid Lindgren)

 

 

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG DIG!
GLÖM INTE ATT LEVA!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

28 Dec 2012