Min mamma och den obarmhärtige Mr Stroke!

 

Jag undrar hur det känns att ligga förlamad och inte kunna uttrycka sig för talcentrat i hjärnan har fått sig en rejäl omgång.

Hur känns det att i princip inte kunna röra någonting på höger sida av kroppen? Du kan inte vända dig själv i sängen om något känns obekvämt, du kan inte be om hjälp för att be någon att vända dig....eller om det kanske kliar någonstans, eller om du är torr i munnen, eller om solen bländar dig genom sjukhusfönstret, eller om du har lust att se på TV, eller om du undrar varför du ligger där, eller om du vill att någon ska hålla din hand.....

 

Hur kan man förstå livets tvära kast från att vara så fysiskt aktiv som det bara går att vara....till att vara i totalt beroende, verkligen totalt!? Hur känns det? Hur kan man tackla sina egna tankar som kommer? Hur hittar man kraft och motivation? Hur kan man förstå? Kan man det? Hur känns det att vara helt beroende av att andra ska förstå hur det känns....?

 

Hur känns det att se snön falla utanför fönstret och allt man vill är att valla skidorna och ge sig ut? Hur känns det att få besök och att bara kunna lyssna och titta ibland när du orkar? Hur känns det att vilja säga något men ljudet inte kommer över dina läppar..?

 

Jag vet inte hur det känns, jag vet bara hur det känns att vara på den andra sidan av allt detta! Och det är fullt tillräckligt för att inte kunna förstå...Men jag vet att vi pratar med varandra även när jag inte är hos dig...jag vet att du vet, och det känns bra för mig! Jag tror att det gör det även för dig lilla mamma! En dag ska du få berätta för mig hur det verkligen känns...och då ska jag lyssna. Mina tankar är dina tankar! Never give up!

3 Dec 2012